Det vackra mörka

Rannug såg sig i spegeln. Som vanligt så tilltalade hans anlete honom extra mycket i spegeln. I verkligheten var hans hy ljus och ren som en nyfödd. Till skillnad från till exempel Robin Åkermans hy som var... hmm... befläckad. Men när Rannug såg sig själv i spegeln så såg han inte sin vanliga babyljusa hy. I spegeln var han mörk och han gillade det.

Ebenholts.

Ordet uppfyllde hans tankar. Det var ett vackert ord och när han tyst uttalade det så ingav det en känsla av tillfredställelse i munnen.

Jag är mörk.