Rannug hade varit borta ett par dagar. Det hade varit skönt. En stunds avkoppling från att bära hela världen på sina axlar.
Det var ett ok värdigt Rannug. Är jag ego? frågade han sig själv. Svaret kunde bara bli ett. Men mitt ego är som inget annat.
Det är lika stort som Grand Canyon.
Det är lika varmt som alla världens vulkaner.
Det är lika vackert som ebenholts.
Det är lika ödmjukt som en bakerie. Men vem bryr sig om det?
Inte Rannug.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar