Det var blåsigt ute. Vinden fick hans långa hår att ställa sig rakt upp i en lustig frisyr. Den fick honom att se ut som en galen professor som ägnade fritiden åt att lyssna på punk.
Men det var inte det som fångade hans intresse när han stod och betraktade sig själv genom ett skyltfönster. Det var hans hårfäste. Det var högt. Det var elegant och det levde sitt eget liv.
Kort och gott: Det var Rannug.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar