Sången från helvetet spelas i mitt huvud

Rannug hade radion på. Det var någon svensktoppliknande musik som spelade någon trallvänlig schlageraktig låt om någon som mötte någon hund. Totalt ointressant egentligen. Musiken och sångarens röst var precis samma men texten som spelades upp i Rannugs huvud var en annan.

Det var en dag och jag var 22 år
Jag trodde mer på det onda än det som va gott
Jag var 22 år och det fanns hemska typer utanför mitt redigeringsrum
Svarta tapeter, kalla cigaretter, blodådror och planeter
Och i luften surrade slag mörkret var mycket mörkt och ensam och rädd var jag

Tycker ingen om mig?
Ingen tycker om mig

Då kom hon som ett mörker ur ljuset
Hon ville släta av min kind och sa "jag är egentligen snäll,
Jag ska vara med dig eller ge dig en smäll" och mina ögon glödde av fruktan

Jag mötte Majbjörn, jag mötte Majbjörn och jag såg att ondskan fanns
hoppets stjärna försvann bakom hennes ludna svans
Jag mötte Majbjörn, jag mötte Majbjörn, hon drog mig till sig med ett Vov
Vi gick hand i hand och mitt hjärta kändes tungt

Om man är liten och svag och blir slagen med slag
Ingenting man begriper men hjärtat det skriker Varför?
Om man är liten och svag varje natt varje dag
Av allt ont blir man blå inuti utanpå, varför finns jag?

Jag mötte Majbjörn, jag mötte Majbjörn och jag såg att ondskan fanns
hoppets stjärna försvann bakom hennes ludna svans
Jag mötte Majbjörn, jag mötte Majbjörn, hon drog mig till sig med ett Vov
Vi gick hand i hand och mitt hjärta kändes tungt

Rannug slet tag i sin radio, öppnade fönstret och kastade ut radion med all kraft han förmådde.

Han skulle aldrig lyssna på radio mer...