Ebenholk

Tillit är något underbart.

Magnus Malin hade anlänt och Rannug hade småpratat lite grann med honom. Han hade visat honom några av hans nya skisser, och låtit Magnus visa sina. Därefter kände Rannug att han mjukat upp Magnus Malin tillräckligt. Nu var det dags att sätta planen i verket.

"Kom, du måste få se mitt nya inköp." Sa Rannug och ledde honom in i sin kreationskammare.

Det var ett litet trångt utrymme som påminde om en indiantipi. Det var högt i tak och både väggar och golv var täckta med bruna mattor med afrikanska motiv. På golvet i mitten av rummet stod något som liknade en afrikansk staty. På toppen av statyn så sipprade det ut rök som spred en angenäm exotisk doft i rummet.

Magnus Malin stirrade fascinerat på statyn. "Vad är det för något?" sade han.

"Det är en afrikansk vattenpipa", sa Rannug vilket var en sanning med viss modifikation.

Pipan hade han köpt av en mörk Schaman han träffat när han reste runt i Sydamerika. Mannen hade varit tandlös, hårlös och helt naken förutom ett lager av lera och smuts som omslöt hela hans kropp. Han hade suttit på gatan och försökt tigga ihop till brödfödan. Han såg verkligen hemsk ut. Ingen normal människa med förståndet i behåll skulle stannat och pratat med honom. Rannug hörde dock inte till den kategorin. Han var en fullständigt fördomsfri människa. För honom var det en av de mest naturliga sakerna i världen att sätta sig ned och prata med honom.

Schamanen hade förklarat för Rannug att pipan var en klenod från hans hemby. Som Schaman så var en av hans uppgifter att skåda in i framtiden och för att göra det så måste ens sinne vara fullkomligt öppet. Hans far som också varit schaman hade lärt honom att tillverka en brygd som när man rökte den i pipan så öppnades ens sinnen fullkomligt. När Schamanen beskrev ingredienserna förstod Rannug att brygden i princip innehöll varje hallucinogen drog som fanns.

"Jag kallar den för Ebenholk," sa Schamanen. "Vill du prova?"
"Självklart", sa Rannug. Han skulle pröva allt som började med "eben" oavsett om det innehöll alla droger i hela världen.

Schamanen blev chockad av Rannugs svar. Han började med en rad förmaningar om att det var farligt och att man aldrig kunde veta vad effekten blev och att detta sannerligen inte var något för turister. Rannug viftade enkelt bort Schamanens invändningar. "Du kommer snart bli varse att jag inte är någon turist", sa Rannug och drog in ett djupt halsbloss ur pipan.

Schamanen började gunga fram och tillbaka, sträckte upp båda händerna i skyn och muttrade en ramsa som var omöjlig att förstå. Han bad. Han var tvungen att be sina gudar om förlåtelse.

När han hade bett oavbrutet i en timme så öppnade han ögonen. När han tittade på Rannug så såg det ut som hans ögon ville ploppa ut ur sina hålor. Rannug satt på samma plats som tidigare till synes helt opåverkad.

"Bra grejjer det här. Lite tam effekt dock. Det är lite grann som att använda glasögon med perfekt syn." sa Rannug.

Schamanens mun gapade av förvåning. Han hade aldrig varit med om något liknande. Schamanen böjde sig ned och började tillbe Rannug. Rannug var gud för honom nu. Schamanen hade aldrig träffat någon vars sinne var fullkomligt öppet utan en puff av ebenholk. Det var en barnlek för Rannug att få pipan efter det.

Tillbaka i kreationskammaren så stod Magnus Malin och Rannug och stirrade på Schamanens gamla pipa som återigen var fylld med ebenholk.

"Jag har nyss köpt tobak, den är helt nikotinfri. Det är riktigt schysst." sa Rannug med eftertryck.

Det var ingen lögn. Ebenholk innehöll inget nikotin, Rannug undvek bara medvetet att nämna alla andra droger som den innehöll. "Prova så får du se"

Magnus Malin såg en aning skeptisk ut men sedan ryckte han på axlarna. "Ja, varför inte?" sade han och satte sig ned. Rannug plockade upp pipan och förde den mot Magnus Malins väntande läppar.

Nu fanns det ingen återvändo, varken för Rannug eller för Magnus Malin.

Operation Ebenholk hade inletts...