Mardrömmar

Rannug vaknade med ett ryck. Han hade haft samma dröm igen.

Han ser allt genom linsen på en filmkamera. En mörkhårig, glasögonprydd man klädd i ett rafsset i läder sitter inuti en sliten volvo tillsammans med en blond kvinna som konstant försöker ordna med sin frisyr. I knät på kvinnan ligger en svart attacheväska.

När kvinnan ordnat frisyren ännu en gång så tittar hon på Rannug. Sedan öppnar hon väskan och med en mycket tydlig, spelad förvåning utbrister hon:
"Määän dää äää ju gu..UU..ld i vääskan! "

Rösten skär i honom som rakbladsvassa knivar. Det kan inte sägas mer fel. Hon har hittat alla möjliga sätt att uttrycka det på fel. Han hör sig själv sucka djupt.

"Igen", säger han trött.

Sedan börjar allt om igen. Kvinnan börjar fumla med håret. Tittar sedan på honom, öppnar väskan och levererar sin replik. Fel igen.

Det känns som om det pågått i en evighet.

Han tänkte: Om det finns ett helvete så kan det inte vara värre än det här....